Telefonen och tvisten om vem som var först – First-to-invent eller First-to-file?
År 1876, mitt i den teknologiska revolutionen, uppstod en av de mest omtalade patenttvisterna i historien: kampen om uppfinningen av telefonen. Två ingenjörer – Alexander Graham Bell och Elisha Gray – arbetade parallellt med liknande idéer, båda övertygade om att de stod på tröskeln till något stort. Båda ville dessutom ha ensamrätten.
En förmiddag den 14 februari 1876 lämnade Bell in sin patentansökan till det amerikanska patentverket. Samma dag lämnade Gray in en så kallad ”patent caveat”, ett preliminärt meddelande om att man avser att söka patent – men några timmar senare än Bell. Eftersom Bells ansökan registrerades först, tilldelades han patentet. Detta blev startskottet på en intensiv juridisk kamp, inte minst eftersom USA då följde principen first to invent snarare än dagens mer etablerade first to file.
Vem var egentligen den rättmätige uppfinnaren?
Gray menade bland annat att Bell – eller någon i hans närhet – fått kännedom om innehållet i hans caveat och anpassat sin ansökan därefter. Bells sida förnekade bestämt. År av rättsprocesser följde; över 600 patentrelaterade mål väcktes i samband med telefonens uppfinning. Trots omfattande försök att ogiltigförklara Bells patent stod det kvar. År 1888 fastställde USA:s högsta domstol att Bell var den rättmätige uppfinnaren.
Men historien är långt ifrån glasklar
Diskussionen om vem som egentligen ”först uppfann telefonen” pågår än idag. Både Bell och Gray är tveklöst centrala i pusslet, och fallet är ett klassiskt exempel på hur avgörande first-to-file-principen kan vara när flera innovatörer arbetar parallellt – något som är allt annat än ovanligt.
Alltså: Oavsett epok är det lika viktigt idag som då att som uppfinnare hålla sina idéer nära bröstet innan patent lämnas in – och att ansöka tidigt. I patentvärlden kan några timmar vara skillnaden mellan att förlora eller säkra en uppfinning som förändrar världen.